torsdag 21 mars 2013

Skillnaden mellan att göra och att vara

För ett par dagar sedan skrev Heidi Avellan kritiskt i sydsvenskan om den nya påven. Som ett brev på posten kom ett svar på den kritiken i form av en replik i samma tidning. När jag läser vad Sverker Oredsson och Anders Piltz skriver undrar jag återigen vad det kommer sig att så fort religiöst troende blir kritiserade för vad de gör, säger eller argumenterar för så svarar de med att de blir orättvist behandlade och kritiserade för vilka de är. Men, kanske är det inte så konstigt. Som bekant så känner man ju andra bäst som man känner sig själv och om det är något de abrahamitiska religionerna excellerar i så är det ju just diskriminering av människor baserat på vilka de råkar vara, till exempel kvinnor eller homosexuella.

Det händer att jag blir arg på min son för någonting han har gjort. En inte helt ovanlig reaktion från hans sida är att då gråtande utbrista i "du hatar mig". I dessa lägen är det viktigt att jag som förälder gör mitt bästa för att min son skall förstå att jag inte alls tycker illa om honom, tvärtom. Men, jag tycker illa om det han gjorde. Det är en mycket viktig skillnad, en skillnad som det vore på sin plats att även Anders och Sverker lär sig. Istället för att, likt ett trotsigt barn, göra sig till offer kunde de kanske förklara varför påvens och den katolska kyrkans hållning i frågor om till exempel kvinnors reproduktiva hälsa och homosexuellas rättigheter är befogad. Det är ju nämligen dessa frågor som de kritiseras för, inte deras personliga tro eller vilja att tillhöra ett religiöst sammanhang.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar