fredag 7 september 2012

Ödmjukhet

Benjamin Katzeff Silberstein skriver på svenska dagbladets ledarsida att Dawkins anhängare behöver ödmjukhet. Om vi bortser från rubriksättningen som ju egentligen inte säger så mycket, jag menar, vem behöver inte ödmjukhet, så konstaterar man snabbt att Silbersteins ledare handlar om avsaknaden av ödmjukhet snarare än behovet av densamma. Det förefaller mig väldigt vanligt att ateister, i den svenska debatten, tillskrivs egenskaper liknande den som Silberstein tar upp. Av någon, för mig obegriplig, anledning verkar många tycka att man saknar ödmjukhet om man inte tror på övernaturliga väsen eller yppar någon sorts ifrågasättande av religiösa människors resonemang och/eller försvar av sin tro. Jag förstår inte det. Att bemöta ett sakligt argument med påståenden om avsaknad av ödmjukhet är ett billigt sätt att undvika frågan. Det som Silberstein verkar haka upp sig på i sin ledare är Dawkins kommentar att han (Dawkins) inte förstår hur intelligenta personer kan vara religiösa. Att uttala sig på det viset är tydligen, i Silbersteins tycke, liktydigt med att inte vara ödmjuk. Men, till exempel, i ljuset av all samlad data kring arternas uppkomst som faktiskt finns är det även för mig helt obegripligt hur en bildad och begåvad person kan komma att tro på den bibliska skapelseberättelsen. Likaledes skulle det för mig vara obegripligt att en person, vem som helst med ett minimum av sans och vett, skulle tro på jultomten, troll, solgudar, älvor eller något annat mer eller mindre övernaturligt. Om Dawkins hade sagt att han inte förstod hur intelligenta personer kan tro på asagudarna eller scientologin har jag svårt att tro att Silberstein reagerat på samma sätt. Av någon anledning verkar det vara så att tron på den abrahamitiska guden har en särställning i samhällsdebatten och att det alltid förväntas att all typ av ifrågasättande av just dessa religioner skall undvikas och i den mån den uppstår är den ett uttryck för intolerans, oavsett argument.

Slutligen skulle jag vilja påpeka att avsaknaden av ödmjukhet, i den mån sådan finns, hos de som ifrågasätter rimligheten i religiösa ur-kunder och religiösa föreställningar knappast är något som orsakar problem för världens befolkning. Avsaknaden av ödmjukhet hos religiösa företrädare och teokratier är däremot något som skördar liv i massor så gott som dagligen samt orsakar omåttligt lidande hos miljontals människor.

2 kommentarer:

  1. Hej Måns!

    Jag fann Din blogg via Din kommentar igår på Humanistbloggen.

    MKT bra text ovan, mitt i prick. (Synd att Du inte är en flitigare bloggskribent:))

    "Att bemöta ett sakligt argument med påståenden om avsaknad av ödmjukhet är ett billigt sätt att undvika frågan."

    Kunde inte uttryckt det bättre själv...

    Allt gott!

    SvaraRadera