fredag 7 september 2012

Ödmjukhet

Benjamin Katzeff Silberstein skriver på svenska dagbladets ledarsida att Dawkins anhängare behöver ödmjukhet. Om vi bortser från rubriksättningen som ju egentligen inte säger så mycket, jag menar, vem behöver inte ödmjukhet, så konstaterar man snabbt att Silbersteins ledare handlar om avsaknaden av ödmjukhet snarare än behovet av densamma. Det förefaller mig väldigt vanligt att ateister, i den svenska debatten, tillskrivs egenskaper liknande den som Silberstein tar upp. Av någon, för mig obegriplig, anledning verkar många tycka att man saknar ödmjukhet om man inte tror på övernaturliga väsen eller yppar någon sorts ifrågasättande av religiösa människors resonemang och/eller försvar av sin tro. Jag förstår inte det. Att bemöta ett sakligt argument med påståenden om avsaknad av ödmjukhet är ett billigt sätt att undvika frågan. Det som Silberstein verkar haka upp sig på i sin ledare är Dawkins kommentar att han (Dawkins) inte förstår hur intelligenta personer kan vara religiösa. Att uttala sig på det viset är tydligen, i Silbersteins tycke, liktydigt med att inte vara ödmjuk. Men, till exempel, i ljuset av all samlad data kring arternas uppkomst som faktiskt finns är det även för mig helt obegripligt hur en bildad och begåvad person kan komma att tro på den bibliska skapelseberättelsen. Likaledes skulle det för mig vara obegripligt att en person, vem som helst med ett minimum av sans och vett, skulle tro på jultomten, troll, solgudar, älvor eller något annat mer eller mindre övernaturligt. Om Dawkins hade sagt att han inte förstod hur intelligenta personer kan tro på asagudarna eller scientologin har jag svårt att tro att Silberstein reagerat på samma sätt. Av någon anledning verkar det vara så att tron på den abrahamitiska guden har en särställning i samhällsdebatten och att det alltid förväntas att all typ av ifrågasättande av just dessa religioner skall undvikas och i den mån den uppstår är den ett uttryck för intolerans, oavsett argument.

Slutligen skulle jag vilja påpeka att avsaknaden av ödmjukhet, i den mån sådan finns, hos de som ifrågasätter rimligheten i religiösa ur-kunder och religiösa föreställningar knappast är något som orsakar problem för världens befolkning. Avsaknaden av ödmjukhet hos religiösa företrädare och teokratier är däremot något som skördar liv i massor så gott som dagligen samt orsakar omåttligt lidande hos miljontals människor.

måndag 2 juli 2012

REP-avdrag

Åsa Romson slår, i en artikel, i SvD idag ett slag för reparationstjänster. Tydligen har Åsa Romson upptäckt att folk oftare köper nya diskmaskiner istället för att reparera vad de redan har. Att det tagit miljöpartiet så lång tid att begripa detta är för mig en gåta. Men, än märkligare är att man lik förbannat inte begriper vad det underliggande egentliga problemet är. Det är helt enkelt för dyrt för privatpersoner att köpa tjänster av varandra eller av företag. Vi tänker oss en målare och en snickare som jobbar för samma timpenning, fyra hundra kronor. För att målaren skall kunna anlita snickaren (inget ROT) i en timme måste han själv jobba drygt två timmar eftersom han betalar snickaren med beskattad lön där sociala avgifter betalats och dessutom åker dit på momsen. Om en juridisk person däremot anlitar samma snickare kostar det enbart fyra hundra obeskattade kronor. En väldigt stor skillnad! Det krävs inget geni för att inse att efterfrågan på reparationstjänster eller andra typer av tjänster säljer som smör i solsken i gruppen juridiska personer men inte alls i gruppen privatpersoner. Privatpersoner är helt enkelt kraftigt diskriminerade i förhållande till juridiska personer. Om vi vill ha ett samhälle där vi sparar på miljön och skapar förutsättningar för en livskraftig tjänstesektor måste vi se till att vanliga privatpersoner kan köpa tjänster på samma villkor som företag gör idag. Vi behöver inte ROT, RUT och REP. Vi behöver politiker som förstår att det är orimligt med ett skattesystem som gör att man måste jobba två timmar själv för att få hjälp i en timme. Om vi istället låter privatpersoner få köpa tjänster på samma villkor som företag gör idag kommer vi att ge kraftiga incitament för att köpa kvalitetsprodukter, som vi kan reparera när de går sönder, och vi kommer dessutom skapa tusentals riktiga och efterlängtade jobb. Åsa, rätt tänkt men du drar fel slutsats. Tänk om, tänk större, tänk rätt!

onsdag 13 juni 2012

Stefan Attefall kämpar vidare för de kristna skolavslutningarna i sin artikel i SVD. Vad jag inte riktigt begriper i den här debatten är vad det är vi debatterar om. Så vitt jag förstår finns det inget att snacka om. Svensk skola skall enligt lag vara icke-konfessionell vilket innebär, för de av er som har svårt att skilja på begreppen, att det är helt ok att undervisa om religion men inte i religion. Att ha skolavslutningen i kyrkan kan väl vara nog så trevligt om det är rektor som håller i det hela men varför prästerskapet skulle blanda sig i begriper jag inte alls. Prästerna har ingenting med skolavslutningen att göra. Det är skolan eleverna avslutar vilket rimligtvis borde innebära att det är skolans representanter som skall sköta avslutandet. Det förekommer ibland också åsikter som gör gällande att kyrkorna är den svenska kyrkans egendom och att prästerna borde få bestämma själva vad de skall prata om i den händelse att de upplåter lokalerna till en skolavslutning. Nu vet inte jag hur det ligger till rent juridiskt när det gäller ägandet av svenska kyrkor (avser ej frikyrkorna) men nu är det ju som så att dessa kyrkor har byggts med skattemedel, mer eller mindre tvångsmässigt indrivna, och de delfinansieras fortfarande av den svenska skattebasen. Av det följer att det är helt orimligt att enbart en minskande minoritet av det svenska folket skulle ha rätt till dessa lokaler. Även för en icke-troende som mig har kyrkorummen ett värde. De är en del av det svenska kulturarvet och en del av min identitet. Enligt min mening är det därför både rimligt och rätt att kyrkolokaler skall kunna användas till andra sammankomster än religiösa sammankomster, till exempel skolavslutningar. Men, det är då också självklart att dessa sammankomster inte skall behöva övervakas av någon präst. Låt för all del elever ha avslutningar i kyrkorna men låt prästerna stanna hemma och låt våra rektorer ta ansvar för det som faktiskt är just deras ansvar.