lördag 7 februari 2015

Fever



    Fever, fever in my child
    you are running way too wild.
    You're not welcome, anymore
    leave us now, without encore.

    Loose your grip, end your stay
    leave us be, be on your way.
    Enough already, out of our house,
    and also, please, lay of my spouse.

    Flu, flu, in my child
    time to flee, into the wild.
    You're not welcome, in our life,
    in my children in my wife.

    And even though, I realize,
    you help my children immunize.
    We will, not, be hosts to you,
    so please go back, you're overdue.

torsdag 29 januari 2015

Islamofobi

Det är långt ifrån ovanligt att personer som uttrycker kritik mot islam kallas för islamofober. Men vad är egentligen en islamofob? En fobi är ju en rädsla som är orimlig eller överdriven, men är den rädsla som islamkritiker upplever verkligen orimlig och/eller överdriven? Jag tycker nog inte det. Om man läser koranen, studerar vilket inflytande islam har i de länder där makthavarna säger sig inspireras av islam eller lyssnar till budskapen från missionerande imamer så anser jag att det finns mycket goda skäl att frukta islam. Inget av de länder som låter islam påverka lagstiftningen framstår som särskilt trevliga i mitt tycke och i inget av dessa länder, vad jag vet, är islam den kraft som driver landet framåt i positiv riktning. Följaktligen finns det, för oss sekulära humanister till exempel, mycket goda skäl att frukta islam och dess politiska inflytande och det blir därför helt orimligt att kalla oss för islamofober. Jag tror helt enkelt inte att det finns några islamofober eller islamofobiska resonemang alls, ordet beskriver, så som världen ser ut idag, inte en möjlig kombination av åsikter. För att betrakta denna rädsla som fobisk måste man, enligt mig, anse att det politiska inflytande som islam har i världen är av godo och att det därför saknas rimliga skäl för denna rädsla. Men, vilka av alla de som skriker "islamofob" i den svenska debatten är av den åsikten? Inte många alls tror jag, snarare är det så att dessa debattörer inte har vett att skilja på islam och muslimer. Många anhängare av främlingsfientliga rörelser låter sin rädsla för islam orsaka en orimlig och överdriven rädsla för muslimer, muslimofobi. Detta finns det goda skäl att påpeka, kritisera och diskutera men det skall göras ärligt och utan att blanda bort korten. Saker skall kallas vid sitt rätta namn. Att säga islamofob när man menar muslimofob orsakar problem eftersom man då bidrar till ett klimat som inte kan skilja på kritik av en religiös ideologi, islam, och på de människor som kallar sig muslimer.


torsdag 21 mars 2013

Skillnaden mellan att göra och att vara

För ett par dagar sedan skrev Heidi Avellan kritiskt i sydsvenskan om den nya påven. Som ett brev på posten kom ett svar på den kritiken i form av en replik i samma tidning. När jag läser vad Sverker Oredsson och Anders Piltz skriver undrar jag återigen vad det kommer sig att så fort religiöst troende blir kritiserade för vad de gör, säger eller argumenterar för så svarar de med att de blir orättvist behandlade och kritiserade för vilka de är. Men, kanske är det inte så konstigt. Som bekant så känner man ju andra bäst som man känner sig själv och om det är något de abrahamitiska religionerna excellerar i så är det ju just diskriminering av människor baserat på vilka de råkar vara, till exempel kvinnor eller homosexuella.

Det händer att jag blir arg på min son för någonting han har gjort. En inte helt ovanlig reaktion från hans sida är att då gråtande utbrista i "du hatar mig". I dessa lägen är det viktigt att jag som förälder gör mitt bästa för att min son skall förstå att jag inte alls tycker illa om honom, tvärtom. Men, jag tycker illa om det han gjorde. Det är en mycket viktig skillnad, en skillnad som det vore på sin plats att även Anders och Sverker lär sig. Istället för att, likt ett trotsigt barn, göra sig till offer kunde de kanske förklara varför påvens och den katolska kyrkans hållning i frågor om till exempel kvinnors reproduktiva hälsa och homosexuellas rättigheter är befogad. Det är ju nämligen dessa frågor som de kritiseras för, inte deras personliga tro eller vilja att tillhöra ett religiöst sammanhang.

torsdag 14 mars 2013

REVA

Effektiviseringen av avvisningar som tydligen delvis är ett resultat av projektet REVA (Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete) har skapat nyhetsrubriker nyligen. I intervjuer framställs det som att miljöpartiet och regeringen inte längre är överens om det de kom överens om. Det är en märklig vinkling av verkligheten. Att vara överens om att arbetet med avvisningar skall effektiviseras betyder ju inte nödvändigtvis att man är överens om förträffligheten i alla tänkbara metoder som kan användas för att uppnå det målet. Istället för att försöka skapa rubriker om att miljöpartiet inte längre ställer upp på den gjorda överenskommelsen kunde man ju som journalist kräva av miljöpartiet att de förklarade varför de ogillar REVA och hur de tycker att arbetet med avvisningar skall fungera. Det hade varit mycket mer intressant än att höra regeringen säga "Vi har kommit överens om att effektivisera avvisningarna" och miljöpartiet säga "Vi har inte kommit överens om REVA".

Att journalister inte kan hålla isär begreppen är tråkigt och jag kan bara hoppas på att det beror på en begränsad intellektuell kapacitet, för om det är avsiktligt är vi illa ute.

onsdag 6 mars 2013

Islamism

Daniel Görtz skriver på newsmill, om islamismen att "Även om man inte tycker om någonting behöver man inte döma det. Vi behöver förstå, förlåta och sen ta ansvar.". Detta som reaktion på en artikel av Nima Gholam Ali Pour. Jag delar inte Daniels analys. Vi behöver inte alls förstå, förlåta eller ta ansvar för de medeltida värderingar som genomsyrar islamismen. Islamismen skall behandlas på precis samma sätt som nazism och andra liknande värdesystem som åsidosätter mänskliga rättigheter. En ideologi som till exempel förespråkar mord på homosexuella och förvägrar kvinnor möjligheten att själva bestämma över sina liv, har ingen plats alls i vårt moderna samhälle och skall förstås varken förstås eller förlåtas. Det skall stoppas.

Sen kan jag inte låta bli att kommentera följande "Islamism är ett av många olika möjliga uttryck för ett traditionellt, förmodernt medvetande. Det är alltså en nivå av medvetande (det finns gott om kristina, hinduiska, buddhistiska, hedniska, marxististiska och ateistiska/nationalistiska uttryck för samma nivå)." Återigen kan vi läsa en artikel som uppenbarligen inte begriper vad ordet ateist betyder. Det finns inga ateistiska/nationalistiska uttryck. Att inte tro på gud har ingenting med politiska uttryck att göra och det är inte heller en "religion", lika lite som att inte tro på tomten, inte tro på gröna utomjordingar, inte tycka om spenat. Sluta associera mig, som ateist, med en massa annat som inte har ett skvatt med min icke-tro att göra. Gruppen av människor som inte tror på någon gud har, i sin egenskap av att vara ateister, inget annat gemensamt än just det, INGET ANNAT.

fredag 7 september 2012

Ödmjukhet

Benjamin Katzeff Silberstein skriver på svenska dagbladets ledarsida att Dawkins anhängare behöver ödmjukhet. Om vi bortser från rubriksättningen som ju egentligen inte säger så mycket, jag menar, vem behöver inte ödmjukhet, så konstaterar man snabbt att Silbersteins ledare handlar om avsaknaden av ödmjukhet snarare än behovet av densamma. Det förefaller mig väldigt vanligt att ateister, i den svenska debatten, tillskrivs egenskaper liknande den som Silberstein tar upp. Av någon, för mig obegriplig, anledning verkar många tycka att man saknar ödmjukhet om man inte tror på övernaturliga väsen eller yppar någon sorts ifrågasättande av religiösa människors resonemang och/eller försvar av sin tro. Jag förstår inte det. Att bemöta ett sakligt argument med påståenden om avsaknad av ödmjukhet är ett billigt sätt att undvika frågan. Det som Silberstein verkar haka upp sig på i sin ledare är Dawkins kommentar att han (Dawkins) inte förstår hur intelligenta personer kan vara religiösa. Att uttala sig på det viset är tydligen, i Silbersteins tycke, liktydigt med att inte vara ödmjuk. Men, till exempel, i ljuset av all samlad data kring arternas uppkomst som faktiskt finns är det även för mig helt obegripligt hur en bildad och begåvad person kan komma att tro på den bibliska skapelseberättelsen. Likaledes skulle det för mig vara obegripligt att en person, vem som helst med ett minimum av sans och vett, skulle tro på jultomten, troll, solgudar, älvor eller något annat mer eller mindre övernaturligt. Om Dawkins hade sagt att han inte förstod hur intelligenta personer kan tro på asagudarna eller scientologin har jag svårt att tro att Silberstein reagerat på samma sätt. Av någon anledning verkar det vara så att tron på den abrahamitiska guden har en särställning i samhällsdebatten och att det alltid förväntas att all typ av ifrågasättande av just dessa religioner skall undvikas och i den mån den uppstår är den ett uttryck för intolerans, oavsett argument.

Slutligen skulle jag vilja påpeka att avsaknaden av ödmjukhet, i den mån sådan finns, hos de som ifrågasätter rimligheten i religiösa ur-kunder och religiösa föreställningar knappast är något som orsakar problem för världens befolkning. Avsaknaden av ödmjukhet hos religiösa företrädare och teokratier är däremot något som skördar liv i massor så gott som dagligen samt orsakar omåttligt lidande hos miljontals människor.

måndag 2 juli 2012

REP-avdrag

Åsa Romson slår, i en artikel, i SvD idag ett slag för reparationstjänster. Tydligen har Åsa Romson upptäckt att folk oftare köper nya diskmaskiner istället för att reparera vad de redan har. Att det tagit miljöpartiet så lång tid att begripa detta är för mig en gåta. Men, än märkligare är att man lik förbannat inte begriper vad det underliggande egentliga problemet är. Det är helt enkelt för dyrt för privatpersoner att köpa tjänster av varandra eller av företag. Vi tänker oss en målare och en snickare som jobbar för samma timpenning, fyra hundra kronor. För att målaren skall kunna anlita snickaren (inget ROT) i en timme måste han själv jobba drygt två timmar eftersom han betalar snickaren med beskattad lön där sociala avgifter betalats och dessutom åker dit på momsen. Om en juridisk person däremot anlitar samma snickare kostar det enbart fyra hundra obeskattade kronor. En väldigt stor skillnad! Det krävs inget geni för att inse att efterfrågan på reparationstjänster eller andra typer av tjänster säljer som smör i solsken i gruppen juridiska personer men inte alls i gruppen privatpersoner. Privatpersoner är helt enkelt kraftigt diskriminerade i förhållande till juridiska personer. Om vi vill ha ett samhälle där vi sparar på miljön och skapar förutsättningar för en livskraftig tjänstesektor måste vi se till att vanliga privatpersoner kan köpa tjänster på samma villkor som företag gör idag. Vi behöver inte ROT, RUT och REP. Vi behöver politiker som förstår att det är orimligt med ett skattesystem som gör att man måste jobba två timmar själv för att få hjälp i en timme. Om vi istället låter privatpersoner få köpa tjänster på samma villkor som företag gör idag kommer vi att ge kraftiga incitament för att köpa kvalitetsprodukter, som vi kan reparera när de går sönder, och vi kommer dessutom skapa tusentals riktiga och efterlängtade jobb. Åsa, rätt tänkt men du drar fel slutsats. Tänk om, tänk större, tänk rätt!